Ikväll tittade jag på "Saving private Ryan" med min far som ännu inte hade sett den. Mitt i filmen lägger sig en soldat och sover medan det tyska artilleriet dundrar i bakgrunden. Då säger en annan soldat "Titta, hur han han sova under de här förhållandena". Följt av att farsan kommenterar "ja, herregud. Aldrig att man skulle kunna sova i det där oväsendet." En halvtimme senare är filmen uppe i värsta krigsscenen. Kulsprutorna går oavbrutet, explosionerna från Tiger-tanksen får vardagsrumsgolvet att vibbrera och oljudet är totalt.
Bredvid mig sitter farsan och snarkar för fullt.
Jag har börjat läsa Keith Richards memoarer. Knarkanektoderna börjar redan på sida ett. Love it!
